Som konsult får man ibland riktigt känna av varför man gör det man gör. Subjektivt såklart, men nedan får i alla fall mig att känna mening och tacksamhet.
Målgruppen denna gång bestod av säljare och projektledare. Samtliga med placering runt våra tre största städer och det var dags för första träffen inom det projekt jag fått förmånen att leda under ca 10 månader. Kunskapsspridning inom bolaget – ett fokusområde för innevarande år, och i vårt fall med tyngdpunkt på säljstruktur och feedback.
Gött gäng, tänkte jag när den första timmen gått vid den första fysiska träffen. Lite avvaktande, men vad då? Vissa hade ju aldrig träffats förut, och ingen hade ju träffat mig! Bra dag som efterföljdes av en heldag i Göteborg några månader senare. Feedbackträning på hemmaplan mellan stegen.
Efter ytterligare ett par månader var det dags för den tredje träffen. Två dagar i Stockholm denna gång.
Det jag nu noterade var att gänget började att kramas under den tid vi spenderade tillsammans. Det var ju inte så att de sprungit ner dörrarna för varandra sedan de senaste tillfällena.
Fasen, tänkte jag; Det här med att jobba med feedback är ändå grejen. Det kan få vilket ”uttjatat” eller ”självklart” ämne som helst att leva upp och kännas angeläget.
Grunden är att vi skapar tillit inom gruppen och att vi tränar på att ge varandra positiv feedback. Att vi lyfter varandras tillgångar. Därefter brukar suget efter att få ”korrigerande” feedback komma av sig självt. Jag skall naturligtvis inte tillskriva vår feedbackträning allt, när det kommer till det nyuppkomna beteendet av att kramas. Men visst tror jag att det var en starkt bidragande orsak.
Så oavsett ämne, oavsett område för utveckling – in med strukturerad feedback i processen! Då kommer kramarna automatiskt 🙂
Läs fler artiklar och inlägg här >>>